För många år sedan träffade jag ett danskt par som var frälsta i den för mig då helt okända ön Anafi. De berättade lyriskt om en ö som stannat i tiden. Det fanns inga vägar, bara en taverna, en telefon osv. Turister var ett okänt begrepp. Eftersom jag var en ung man vid denna tid tyckte jag att allt det där lät stentrist. Nu ångrar jag att jag inte besökte Anafi redan då, det hade varit spännande. På ön bor ca 300 bofasta, många försörjer sig på jordbruk och fiske. Allteftersom fler och fler letar sig hit har många sadlat om och satsar i stället på turism. För att beskriva ön är en jämförelse med grannön Santorini inte helt fel. Chora ligger på en klippbrant högt över havet och det är inte utan att man känner sig liten när man spanar ut över havet. Utsikten är formidabel. Som så ofta på småöar är nöjeslivet begränsat till långa middagar på tavernorna. Vilket inte är så dumt. De bästa tavernorna ligger i Chora och det är här man verkligen får uppleva det bästa av Anafi. Få tavernor i Grekland ligger så dramatiskt vackert som på Anafi. Utsikten är bedårande och ofta blir man sittandes väldigt länge.